Kilimanjaro National Park

Kilimanjaro i Tanzania är med sina 5 895 m Afrikas högsta berg. Kilimanjaro National Park omfattar berget från 2 700 m höjd och uppåt. Berget är en slocknad vulkan med tre toppar: Kibo, Mawenzi och Shira. Kilimanjaros högst punkt är Uhuru Peak, som är toppen på Kibo.

Berget har ett par olika vegetationszoner. Längst ned, efter det öppna och brukade landet kring berget, finns tät bergskog med bland annat abbotdykare (en sorts antilop) och fågelarten Hartlaubs turako. Därefter följer ett öppet hedlandskap med jätte- eller makroväxter, där djurlivet är mer sparsamt (där finns bland annat lammgam), följt av alpin öken och slutligen glaciärer med evig snö längs upp.  
 

Övernattningsstuga längs Marangurutten, en av bestigningslederna.

Bestiga Kilimanjaro

Kilimanjaro kan enbart bestigas på organiserade och guidade bestigningar, som arrangeras av särskilt licensierade arrangörer. Du bestiger berget i en grupp, som assisteras av bergsguider, kockar och bärare. Du kan dels ansluta dig till en blandad grupp (vissa arrangörer har fasta startdatum, som du anmäler dig till för att ingå i gruppen), dels låta arrangera en bestigning med bara dig och ditt ressällskap som grupp.

Bestigningen tar minst fem dagar och görs längs en av flera fasta rutter, som har olika svårighetsgrad och kräver olika många dagar. Bestigningen kräver ingen bergsklättring, utan berget betvingas genom vandring, om än stundtals brant sådan. Det finns även mer avancerade rutter för erfarna bergsbestigare och -klättrare, men du som läser den här sidan tillhör sannolikt inte den kategorin.

Att lyckas med ett försök att bestiga Kilimanjaro hänger inte bara på huruvida du blir höjdsjuk eller inte. Du bör välja en bestigningsrutt som passar din fysiska form och bergsvana. Du bör se till att du är i så god form som möjligt. Du bör läsa på ordentligt och förbereda dig mentalt på att du ger dig i kast med vad som kanske blir det jobbigaste som du någonsin kommer att göra. Du bör välja en arrangör som inte snålar in på nödvändigheter eller säkerhet. Du bör välja en tid på året som inte gör bestigningen extra besvärlig.

Vi uppmanar dig som planerar en bestigning att läsa på ordentligt innan du bestämmer dig för att faktiskt försöka och innan du väljer bestigningsrutt. Informationen på den här sidan är en introduktion som vänder sig till dig som är ren amatör på bestigningsområdet. Också du kan bestiga Kilimanjaro, men se till att du vet vad du ger dig in på innan du bokar.

Bestigningsrutter

Kilimanjaro kan bestigas längs ett par olika rutter och med olika långa arrangemang, beroende på om extra acklimatiseringsdagar m m ska ingå. Det är viktigt att du väljer en rutt som passar din form och erfarenhet, annars blir bestigningen ännu hårdare än nödvändigt.

Alla rutter har ett minsta antal nödvändiga dagar. Det är klokt att lägga till ytterligare någon dag för att ge kroppen tid att acklimatisera sig till den höga höjden. Det ger dig bättre förutsättningar att nå toppen.

Bergströtthet

Att lägga till många acklimatiseringsdagar uppe på berget är dock inte självklart till fördel för dig. Kroppen anpassar sig till höjden, men samtidigt sliter den längre vistelsen på berget på din förmåga. Enkla förhållanden, dålig sömn, magproblem, försämrad aptit, tristess och slitage på kroppen gör att dina förutsättningar att nå toppen efter hand försämras, om du inte är i extremt god form och är van vid sådana förhållanden.

Marangu och Rongai

Marangu och Rongai är de enklaste rutterna och angriper berget från öster respektive norr. Båda kan görs på fem eller sex dagar.

Marangurutten har haft namn om sig att vara tjock med folk, vilket i viss mån fortfarande stämmer. I dag är dock Machame (se nedan) den mest vandrade rutten. Marangurutten är den enda som har hyttor på camperna (på övriga rutter bor du i campingtält). Rutten betraktas inte som särdeles naturskön, utan ses främst som den minst tuffa vägen upp.

Rongai har färre vandrare och ger bättre naturupplevelser än Marangu, även om inte heller Rongai brukar betraktas som naturskön.

Den sista etappen upp till toppen på Marangu och Rongai görs, liksom på alla rutter nedan (med undantag för Western Breach), på delrutten Barafu, som går från Barafu hut till Kibos topp.

Oavsett om du bestiger Kili via Marangu eller Rongai tar du Marangurutten på vägen ned. Det ger extra trafik på denna rutt.

Umbwe

Umbwe är den kortaste vägen upp och kan göras på sex dagar. Rutten är brantare, mindre naturskön och farligare än de övriga. Om du inte är erfaren bör du inte ge dig på den.

Vägen ned går längs Mwekarutten, som enbart används till nedstigning.

Machame

Machame är tuffare och angriper berget från sydväst. Du bör vara i god form för att ge dig på den här rutten, som går genom skog och hedland och som hålls för att vara en av de mest omväxlande rutterna. Machame, Shira och Lemosho är alla mer omväxlande än Marangu och Rongai, men är också jobbigare – det går mer upp och ned, samtidigt som det regnar betydligt mer.

Lagom längd på bestigningen är sex dagar. Vägen ned går längs Mwekarutten.

Machame har på senare blivit all mer populär och är numera den rutt som har tätast trafik. Över lag gäller att trafiken på berget är mindre tät om du startar bestigningen mitt i veckan.

Shira

Shira är en mindre vanlig rutt som är sju dagar lång och som från den tredje dagen går samman med Machamerutten. De två första dagarna går via bergets mindre välbesökta västra delar och över Shiraplatån. Den långa rutten ger en extra dag till acklimatisering. För mindre vana bestigare kan extradagen dock vara en nackdel – se Bergströtthet nedan.

Vägen ned går längs Mwekarutten.

Lemosho

Lemosho är en åttadagarsrutt från väster som går genom skog och hedlandskap och genom Shirakratern. På fjärde dagen går den samman med Machamerutten.

Vägen ned går längs Mwekarutten.

Western Breach

Western Breach är en delrutt upp till toppen från väster. På bestigningsrutterna som går över Shiraplatån är den ett alternativ till Barafu, som är den normala sista etappen upp. Western Breach är dock betydligt svårare och farligare. Du bör inte välja den här rutten utan att ha satt dig in i vad den innebär, och du bör anlita en rutinerad och kunnig arrangör

Vandring på lägre höjd

Det går också att hålla sig på lägre höjd för att avnjuta naturen i stället för höjdsjukan. I bergets lägre belägna skogsområden förekommer förutom abbotdykare bland annat elefant, buffel, eland, leopard, svartvit guereza och blå markatta, förutom en mängd fågelarter.
 

Här börjar bestigningen.

Vem kan bestiga Kilimanjaro?

Att bestiga Kili kräver inte att du kan springa långt och fort eller lyfta 100 kg i bänkpress. Viktigast är uthållighet. Du måste orka gå långa sträckor många dagar i följd. Du måste orka med bestigningen mentalt – det kan vara mycket slitsamt och kroppen kan vara i olag på alla sätt. Du måste vilja nå toppen. Du kan få höjdrelaterade fysiska problem när du kommer upp över 4 000 möh, oavsett i hur god fysisk form du är. Mot vissa sådana problem finns inget annat medel än att avbryta bestigningen och gå ned – om du i det skedet fortfarande kan gå för egen maskin och inte behöver bäras ned.

Den officiella minimiåldern för att få bestiga berget är 10 år. En rimlig lägsta ålder är lämpligen omkring 16 år.

Det finns ingen övre åldersgräns. Om du är över 60 år kan det vara lämpligt att tala igenom bestigningsplanerna med din läkare innan du bokar. Detsamma gäller om du tidigare har haft hjärt- eller andningsproblem. Du bör också göra en läkarundersökning innan resan. Övriga bestigare bör också överväga att göra en läkarundersökning innan resan, i synnerhet om du är över 40–45 år. Det är ett bra tillfälle att även ordna vaccinationer och malariaprofylax inför resan.

I slutänden är det ditt eget omdöme som det hela hänger på. Är du i tillräckligt god form för att bestiga ett nästan 6 000 m högt berg?

Det är inte ofarligt att bestiga Kilimanjaro. Påfrestningarna på kroppen är stora. På de höga höjderna kan du utveckla lung- eller hjärnödem, som du dör av om du inte snabbt kommer ned på lägre höjd. Dödsfall inträffar emellanåt.

Kommer du att nå toppen?

Det avgörande för om du ska lyckas nå toppen är om bestigningsrutten, arrangörens upplägg och tjänster, tiden på året, vädret m m passar dig, liksom om du är fysiskt och mentalt redo och har en lämplig utrustning, och om du klarar dig undan höjdsjuka.

Viktigast av allt är kanske: Vill du verkligen upp på toppen? Vandringen kommer inte att vara någon söndagspromenad, utan kommer att vara en kamp mellan berget och din lust och förmåga att ta dig upp.

Om bergsmiljön är viktigare för dig än själva toppen finns alternativa och några dagar långa rutter som tar dig en bra bit upp på berget, men som inte har syftet att nå Uhuru Peak. Du kan gå en endagstur upp till den första lägerplatsen och tillbaka, för att känna på berget lite. Det finns också andra berg att vandra i, t ex Mount Meru utanför Arusha där du får en betydligt mer folktom miljö att vandra i, och Usambarabergen mellan Kilimanjaro och Dar es Salaam som har mycket vackra naturområden. Vulkanerna Oldoinyo Lengai (en aktiv vulkan i norra Tanzania) och Longonot (i södra Kenya) kan bestigas på en lång dagsutflykt.

Några sätt att förbättra dina chanser

Du orkar mer om du är i god form (om du är i dålig form ska du inte ens försöka dig på en bestigning). Du måste orka vandra i bergsterräng på hög höjd ett antal timmar per dag under ett antal dagar i följd. Den sista etappen till toppen innebär sex till åtta timmars tuff vandring på hög höjd. Träna därför innan du reser. Formen (eller åldern) förändrar dock inte risken för att drabbas av höjdsjuka.

Börja bestigningen utvilad. Om bestigningen är den första punkten på resan förbättrar du dina chanser något om du lägger in en vilodag mellan flygresan och bestigningen. En andra vilodag förbättrar chanserna ytterligare något. Vilodagar ger dig tid att varva ned, sova ut och börja anpassa dig till Afrika rent kroppsligen. Dessutom hinner du ställa om mentalt från vad du än ägnade dig åt dagarna innan avresan. Vilodagar behöver inte innebära hela dagar i hängmattan, utan du mår bra av att växla om med lite fysisk aktivitet, t ex lättare vandring på lägre höjd.

Vänj dig vid friluftsliv, det även i dåligt väder, så blir de enkla förhållandena under bestigningen mindre betungande.

Höjdacklimatisering är viktig – din kropp anpassar sig gradvis till den lägre syrehalten i luften på hög höjd. Ge acklimatiseringen tid genom att välja en i dagar räknat längre bestigning. Drick mycket vatten, vilket också underlättar acklimatiseringen. Vandra i lugnt tempo, utan att bli andfådd. Gör vad du kan för att sova bra under bestigningen.

Förbättra fysiken

Gå så mycket du kan innan resan för att förbereda dig fysiskt inför bestigningen. Gå ut på timslånga promenader. Lägg till träningspass med joggning, cykling eller liknande ett par gånger i veckan. Att lyfta skrot är inte lika användbar träning. Ge dig också ut på längre vandringar. Vandra hela dagar, gärna i kuperad terräng och gärna mer än en dag i följd. Se till att pröva på att tälta i det fria om du saknar campingvana.

Höjdsjuka

Höjdsjuka/höghöjdssjuka kommer av att kroppen inte hunnit vänja sig vid den minskade mängden syre i luften på högre höjd. Tid till acklimatisering är ett sätt att minska risken att drabbas.

Vanliga symtom på begynnande höjdsjuka är huvudvärk, yrsel, minskad aptit, andnöd, svullnad i ansiktet, vrister och fingrar. Det enda botemedlet mot höjdsjuka är att återvända till lägre höjd. Vid allvarligare höjdsjuka måste nedstigningen ske omgående och snabbt. Tillståndet kan medföra att den drabbade inte kan ta sig ned från berget för egen maskin, och att höghöjdslungödem eller -hjärnödem utvecklas, vilket snabbt kan bli livshotande.

Det finns olika skolor när det gäller att använda höjdsjukemedicin. Vissa bestigare tar den i förebyggande syfte, andra bara om de drabbas av höjdsjuka, åter andra inte alls. Det är oklart om användningen alls påverkar dina chanser att nå toppen. Medicinen botar inte höjdsjukan, utan lindrar enbart symtomen.

Räddning

Alla som beger sig upp över 3 000 möh i Kilimanjaro National Park måste betala en fast räddningsavgift (som ska ingå i bestigningspaketet). Du kan dock inte räkna med någon mer avancerad räddningstjänst än att bli nedburen om oturen skulle drabba dig uppe på berget. Resurser för helikopterräddning finns inte.

Välja arrangör

Konkurrensen mellan olika lokala bestigningsarrangörer är hård, och ett av konkurrensmedlen är priset. I regel får du vad du betalar för. Ett lägre pris innebär att arrangören har lägre budget till mat, utrustning, bärare, guider, utbildning av personal m m. Av priset du betalar för en sexdagarsbestigning går drygt USD 400 till fasta avgifter, oavsett vilken arrangör du väljer. Resten av pengarna är arrangörens budget för sådant som ska hjälpa dig upp till toppen.

Om du bokar din bestigning via ett svenskt resebolag har detta troligen redan valt en lokal arrangör att samarbeta med. Om du däremot tänker boka bestigningen direkt hos en lokal arrangör har du omkring 200 licensierade sådana att välja bland. Ett tips är att börja med större arrangörer (du hittar dem på webben) och välja bland dem som tydligt detaljredovisar sina program och upplägg.

Säsonger

Kilimanjaro kan bestigas året om, men dina chanser att lyckas ta dig upp kan påverkas av under vilken säsong du gör försöket. Följande tabell visar hur förhållandena på berget normalt ser ut under året.