Namibia

Namibia är ett stort och glest befolkat land med en natur som kan sammanfattas som torr, karg, öde och mycket vacker. Landet är en sorts gränsområde mellan öken och det Afrika som vi känner till från alla naturfilmer på TV. Där finns sand- och stenöknar, men också enorma områden med savann eller woodland. De enda permanenta floderna återfinns vid landets gränser.

I norr tittar det renodlat afrikanska fram, i fråga om både naturen och hur folket lever. Där är byarna och småstäderna stökiga och dammiga, där myllrar det av folk och där springer det höns över vägen. Där börjar också det urtorra landskapet från södern att förändras, och Namibia börjar likna Afrika på riktigt.

Obs!

Den här informationssidan om Namibia faller utanför det egentliga ämnesområdet på www.savannen.com, där ämnet är safari i Kenya och Tanzania. Det innebär att informationen på övriga sidor på webbplatsen inte med säkerhet överensstämmer med förhållandena i Namibia.

Landet
I söder är Namibia inte som andra afrikanska länder. Ökenområden ligger som ett band längs kusten. Där bor nästan inga människor, utom i städerna, där gatorna är förunderligt rena och lugna. Vägarna på landsbygden är bra, infrastrukturen fungerar.

Landet har 300 soldagar per år (eller mer, beroende på landsänden i fråga) men är inget resmål för en traditionell solsemester. Strömmar gör havet utanför kusten kallt. Det är landskapet – landskapen – som är Namibias stora dragplåster.

Safarilandet Namibia

Namibia är kanske inget självklart val om du vill åka till Afrika främst för att se djur. Där finns ett par bra parker, men djurmässigt kan landet inte mäta sig med t ex Kenya och Tanzania.

Men det finns områden med ett bra djurliv, framför allt Etosha National Park i norra delen av landet, och om du därutöver är intresserad av att uppleva ett landskap och en vildmark som är så karga och till synes gudsförgätna att de verkar som hämtade från en annan planet, då är du inne på rätt spår. De vackra vyerna är många. Hav, halvöken, sandöken med enorma dyner, grusslätter, berg. Men också, längst i norr, floder, skogar, våtmarker, frodig grönska.

Du kan se Big five i Namibia. Och liksom i grannländerna i södra Afrika kan du se arter som inte förekommer i Östafrika (Kenya, Tanzania och Uganda), t ex röd lechwevattenbock, sassaby, springbock, sydafrikansk gemsbock. Chanserna på noshörning, såväl vit som svart sådan, är stora på sina håll. Och två av camperna i Etosha har så bra nattskådning vid upplysta vattenhål att den är väl värd att se fram emot. Fågelskådningen är på många håll bra (det finns dock bara någon enda endemisk art i landet), och en mängd spännande reptilarter trivs i de torra områdena.

Det finns resor från Sverige som kombinerar Namibia med några av grannländerna, t ex Botswana och Sydafrika. En sådan resa kan få ett mycket fullmatat safariprogram. Se då bara till att du kommer till Etosha, som är den bästa parken i Namibia.
 

Parker i Namibia

Det finns ett antal nationalparker och olika typer av reservat i landet. Några av dem är bra djurområden, medan andra har den karga och vackra namibiska naturen som främsta dragplåster.

Etosha National Park

Etosha ligger i norra Namibia och är landets bästa park. Den är också stor, med en yta på 22 275km². Parken är flack, med i huvudsak gräsmarker, buskmarker och woodland med akacia och mopane. Ungefär en fjärdedel av ytan utgörs av en stor sjö, belägen mitt i parken, som under större delen av året är en helt torrlagd saltbotten, men som när regnen kommer fylls för en tid och attraherar fåglar och annat djurliv.

En torr park

Etosha är en torr park, men har ändå ett bra djurliv. Där finns cirka 100 däggdjursarter, 350 fågelarter och 100 reptilarter. 3 000 elefanter beräknas leva där, liksom 300 svarta noshörningar, 27 000 gnuer och 7 000 zebror. Lejon, leopard och gepard förekommer, liksom bland hovdjuren bl a en svartmaskad underart av impala, kudu, hästantilop, giraff, springbock, eland, röd koantilop och sydafrikans gemsbock.

Det finns en mängd vattenhål i parken, av vilka somliga är naturliga, andra borrade. Under torrperioder är vattenhålen mycket bra ställen att spana efter djur på.

Fågellivet är fint. När sjön är vattenfylld lockar den flamingor i tusental. Där finns många slags näshornsfåglar, liksom rovfåglar, och afrikansk klykstjärtsdrongo förekommer i stora antal.

Bra vägar

Ett vägnät med bra vägar gör att i stort sett hela parken kan besökas med tvåhjulsdrivna fordon, med undantag för under regnperioden, då vissa vägar kan bli leriga och svårframkomliga. Logi finns på tre campområden (samt på ett antal camper och lodger utanför parken), Namutoni, Halali och Okaukuejo, som har campingplatser och olika former av bekvämare logi, liksom restaurang, butik, bensinstation och pool. Alla har också upplysta vattenhål, som på Halali och Okaukuejo ger möjligheter till bra djurskådning i mörkret, med bland annat chans att se elefant och noshörning.

Den bästa tiden att besöka Etosha är maj–sep, då vädret är som svalast och djurskådningen som bäst. Fågelskådningen är som bäst under regnperioden nov–mar. Regnigast och varmast är jan–mar.

Waterberg Plateau Park

Waterberg Plateau (400 km2) ligger sydost om Etosha i Namibias norra halva, 300 km norr om Windhoek, och är en 200 meter hög bergsplatå som reser sig ur akaciesavannen och med sina branta sidor syns långväga omkring. Den platta platån är täckt av subtropiskt torrt woodland med höga träd och gräsmarker. I sandstenen finns spår av dinosaurier. Som besökare kan du besöka platån på guidade djurskådningsturer i bil eller till fots. Du kan också vandra på egen hand kring platån, där det också finns logimöjligheter, restaurang och pool.

I parken förekommer omkring 90 slags däggdjur, av vilka de större är svart och vit noshörning, afrikansk buffel, sydafrikansk gemsbock, giraff, sabelantilop, hästantilop, svartryggad schakal, karakal, gepard, leopard och hyena. De större arterna har införts eller återinförts på platån.

Khaudom Game Reserve

Khaudom ligger på gränsen mot Botswana i nordöstra Namibia och är 3 840 km2 stor. I landskapet finns torra woodland- och savannområden, sanddyner och uttorkade flodbäddar. Parken är vild och huvudsakligen outvecklad som turistmål, och anses ge möjlighet till äkta vildmarksupplevelser. Vägarna är sandvägar, som här och var korsar flodbäddar. Under regnperioden kan vägarna bli mycket svårframkomliga. Den som besöker parken måste göra det i en grupp om minst två fyrhjulsdrivna fordon och måste vara självförsörjande i fråga om mat, vatten och bränsle.

Parken har ett bra djurliv, och du kan bland annat se lejon, gepard, afrikansk vildhund, hyena, leopard, elefant, afrikansk buffel, giraff, sydafrikansk gemsbock, hästantilop, röd koantilop och sassaby. Ett bra fågelliv finns.

Två campingplatser finns i parken, båda med enkla fyrabäddarsstugor. I övrigt finns inga faciliteter för besökare. Parken betraktas som malariaområde.

Caprivi Game Park

Caprivi sträcker sig 180 km längs Okavangofloden i Namibias nordostligaste del. Parkerna Mahango, Mamili och Mudumu ligger i samma område. Landskapet är flackt och täckt av woodland, med högre och skogklädda sanddyner här och var. Ett par floder flyter i och kring området, och ger upphov till våtmarker och flodslätter. Hela parken täcker en yta om 6 000 km2.

Lejon, leopard, elefant och afrikansk buffel förekommer, liksom bl a hästantilop, kudu och andra antiloper. I floderna finns flodhästar och krokodiler. Djurskådningen kan vara knepig, då den enda skapliga vägen är huvudvägen som löper genom parken. Fyrhjulsdrift är ett måste ute i den sandiga terrängen.

Det finns ett antal lodger i området, liksom enklare logi på t ex camping längs Okavangofloden. Lodgerna arrangerar aktiviteter som fiske, vandringar djurskådning
och båtfärder. Caprivi betraktas som ett malariaområde.

Mahango Game Reserve

Mahango ligger i nordöstra Namibia, på gränsen mot Botswana. Parken är vacker men förhållandevis liten – 300 km2 – och ligger väster om Caprivi Game Park, på andra sidan Okavangofloden. I parken finns flodslätt, savann, den senare med inslag av baobabträd, samt skog och galleriskog längs floderna. Artrikedomen är tämligen god, med bl a lejon, leopard, gepard, afrikansk vildhund, elefant, afrikansk buffel, impala, flodhäst, kudu, hästantilop, sabelantilop, sassaby och vattenbock. Två antiloparter är ovanliga och extra intressanta: sitatunga (eller sumpbock) och röd lechwevattenbock. I floden finns krokodiler.

Den bästa tiden att besöka Mahango är under torrperioden, då det bland annat finns chans att se gott om elefant längs Okavangofloden, liksom mycket fåglar.

Ingen logi finns inne i parken, utan får sökas utanför. Ett par vägar för djurskådning finns, men bara en som är framkomlig med tvåhjulsdrift. Caprivi betraktas som ett malariaområde. Det finns också risk för bilharzios/snäckfeber i vattnet.

Mamili National Park

Mamili ligger i östra delen av Capriviremsan, där också Caprivi Game Park ligger, och kallas av somliga för Namibias Okavangodelta (Okavangodeltat är ett enormt våtmarksområde med fint djur- och fågelliv mitt i Kalahari i Botswana). Parken är ett naturskönt område med vattenvägar, vassöar och våtmarker. I parken finns elefanter, afrikansk buffel, lejon, giraffer, sitatunga (eller sumpbock), flodhäst, puku, röd lechwevattenbock, uttrar och krokodiler. Fler än 430 fågelarter har observerats.

Mamili är tämligen outvecklad som park, och vägarna kräver fyrhjulsdrift. Parken betraktas som ett malariaområde.

Mudumu National Park

Mudumu gänsar till Kwandofloden och Botswana och är liksom de övriga parkerna i Capriviområdet mycket frodigare och grönare än parkerna i det övriga Namibia. Här finns flodnära skogar, våtmarker, savann och woodland med mopane. Bland däggdjuren finns afrikansk buffel, elefant, zebra, olika antiloper (bland dem rariteter som sitatunga (eller sumpbock) och röd lechwevattenbock), flodhästar och krokodiler. 430 fågelarter har observerats i området.

En privat lodge finns inne i parken, Lianshulu Lodge. Utöver logi erbjuder man vandringar, djur- och fågelskådning och båtturer. Parken betraktas som ett malariaområde.

Damaraland Wilderness Reserve

Damaraland ligger sydväst om Etosha National Park och österut mot skelettkusten. Den privatägda parken är mest känd för sitt karga, klippiga ökenlandskap. Djurmässigt är det inget särskilt bra område, även om där förekommer ökenlevande elefanter, noshörningar, sydafrikansk gemsbock, lejon, springbock, giraff och zebra. I The Petrified Forest – "den förstenade skogen" – finns fossila trädstammar som uppskattas vara 200 miljoner år gamla.

Enkel logi i småtält finns, och djurskådning i bil och till fots arrangeras.

Skeleton Coast Park

Skeleton Coast – skelettkusten – sträcker sig 500 km söderut från Kunenefloden till Ugabfloden, och är ett av de mest svårtillgängliga områdena i Namibia, präglat av med sanddyner och bergskedjor. Parken omfattar en 20 000 km2 stor remsa längs havet, och har fått sitt namn efter vraken av fartyg som har förlist längs denna kust och som på sina platser kan ses stickande upp ur sanden. Fyrhjulsdrift är ett måste.

Landskapet är kargt och till synes öde, med stränder, höga sanddyner, saltsjöar och grusslätter, flodbäddar och deltan, kvicksand och här och var en källa. Många spännande reptilarter finns i området, och även elefanter som har anpassat sig till ökenmiljön förekommer, om än i små antal.

Namib-Naukluft National Park

Namib-Naukluft är nästan 50 000 km2 stor och ligger längs kusten söder om städerna Swakopmund och Walvis Bay. Parken omfattar egentligen två parker, Namib Desert Park och Naukluft Mountain Zebra Park. Den brukar delas in i fyra huvudområden: Sossusvlei och Sessriem, Naukluft, Namib och Sandwich Harbour.

Längst i norr ligger de fuktiga områdena kring lagunen vid Sandwich Harbour, som är ett bra område för fågelskådning. I övrigt består de norra delarna av ett
månlandskap av steniga slätter och Naukluftbergen med dess fina vandringsmöjligheter.

Stora sanddynsområden

Söderut ligger stora sanddynsområden, där du bland annat hittar Sossusvlei, världens högsta (300 m) sanddyn. De två sydligaste tredjedelarna av parken utgörs av Namiböknen, ett till synes ändlöst område av sanddyner.

Detta är egentligen inget safariområde, även om det här och var går att se djur i mindre antal, utan ett enormt och kargt naturområde som stundtals är mycket vackert.

Det regnar sällan. Regnperioden är feb–apr, och den varmaste årstiden nov–mar, då dagstemperaturen sällan understiger 35 grader. Under den svalaste årstiden jun–aug kan nattemperaturen sjunka till 5 grader eller ännu lägre.

Kargt landskap

Landskapet i parken är kargt, och ändå förekommer ett visst djurliv. Afrikans gemsbock och springbock är två antiloparter som klarar sig bra, liksom hyenor och schakaler. På högre höjd förekommer bergszebra.

En intressant om än ofta oansenlig växt förekommer i framför allt de norra områdena (liksom på andra håll i Namibia): welwitschian (Welwitschia mirabilis). Den utvecklas mycket långsamt och anses kunna bli så gammal som 1 500 år.

Daan Viljoen Game Park

Daan Viljoen är en liten park som ligger 25 km väster om Windhoek i centrala Namibia. Närheten till huvudstaden gör den mycket populär som helgnöje. Bland parkens mjuka kullar finns en hel del djur, bland dem babianer, strimmig gnu, elandantilop, giraff, koantilop, klippspringare, kudu, bergszebra, sydafrikansk gemsbock, springbock och steenbok. 200 fågelarter har observerats.

Logi finns i bungalower och på en campingplats. Där finns också restaurang, kiosk och pool. Genom parken går ett par vandringsleder (där finns inga stora rovdjur).

Fish River Canyon National Park

Fish River Canyon är världens näst största canyon, 160 km lång och på sina ställen 550 meter djup. Den ligger i parken med samma namn i södra änden av Namibia, i östra delen av Namiböknen. En väg med strålande utsikt löper längs den östra kanten. Området är inget nämnvärt djurområde.

Cape Cross Seal Reserve

Cape Cross ligger vid kusten 120 km norr om Swakopmund. Där finns en av södra Afrikas största kolonier av sydafrikansk pälssäl, med uppåt 100 000 individer. De kan beskådas på tämligen nära håll. De mest intressanta tiderna att besöka parken är kring mitten av oktober, då de stora hanarna etablerar sina revir, och i slutet av november och början på december, då ungarna föds. Inga faciliteter finns i parken. Camping finns 20 km söder om den.
 

Andra naturområden

Kaokoland

Kaokoland (eller Kaokoveld) ligger mellan floderna Hoanib och Kunene i nordvästra Namibia, öster om skelettkusten och havet. Det är ett stort område med vildmark, grässlätter och bergskedjor. Mest känt är området nog för sina ökenlevande elefanter. Där förekommer även svart noshörning, giraffer, springbock, lejon och struts.

Området kan besökas när som helst på året. Inga faciliteter för besökare finns, och den här parken passar bäst dig som är ute efter vildmark, naturupplevelser och äventyr. Fyrhjulsdrift är ett måste, och det är lämpligast att färdas i grupper om två eller fler fordon. Alla utrustning måste liksom mat, vatten och bränsle tas med. Besökarna brukar ofta campa vid någon av de torra flodbäddarna. Vaksamhet mot lejon är då ett måste.

Spitzkoppe

Spitzkoppe nordost om Swakopmund är det högsta av en klunga berg som reser sig tvärt upp ur den kringliggande halvökenslätten. Det är landets mest kända berg, som skapades när en gigantisk vulkan kollapsade för mer än 100 miljoner år sedan.

Vildmarken, vegetationen, kvälls- och morgonljuset, den ytterst karga omgivningen, sådant gör Spitzkoppe till mer än bara granit som reser sig 600 meter ur slätten. Upplevelsen är större än så. Bushmännen tycks ha tänkt likadant, och har efterlämnat klippmålningar runtom i området.

Städer

Windhoek

Windhoek är Namibias huvudstad, en ren och välskött stad på högplatån ungefär mitt i landet. Höjden över havet ger ett behagligt klimat med märkbar skillnad i temperaturer mellan årstiderna, liksom mer nederbörd än landet i övrigt.

Namibias internationella flygplats, Hosea Kutako International (WDH/FYWH), ligger här.

Walvis Bay

Walvis Bay ligger på västkusten mot Atlanten och har Namibias enda djupvattenhamn. Hamnen och staden domineras av fiskeindustrin. Strax söder om staden ligger Sandwich Harbour, en naturlig lagun som är landets viktigaste våtmarksområde.

Swakopmund

Swakopmund är Namibias näst största stad. Den ligger strax norr om Walvis Bay på västkusten och är en kombination av gammalt och nytt och av olika kulturer. Resultatet är en charmig, överraskande och icke-afrikansk stadsmiljö, som snarare påminner om ett mellanting mellan Tyrolen och Ankeborg. Staden ligger inklämd mellan havet och öknen, och har en avspänd atmosfär med palmer, välskötta parker och otroligt rena gator.

Lüderitz

Lüderitz var en gång den första tyska bosättningen i Namibia och är i dag en hamnstad i södra delen av landet, belägen mellan havet i väster och Namiböknens sanddyner i öster. Husens koloniala stil har underhållits väl och bidrar till den lugna stämningen i staden.

Folk

Namibia är mycket glesbefolkat, och de flesta bor i landets nordligaste del. Befolkningen har sitt ursprung i ett antal etniska stammar. Cirka 75 % av namibierna är kristna. Landet var tidigare en tysk koloni, Sydvästafrika, men under första världskriget ockuperades det för att senare även annekteras av Sydafrika (Namibia blev formellt självständigt 1990). Tyska influenser finns än i dag kvar, kanske i synnerhet i arkitekturen och ordningen i städerna.

Några av Namibias stammar/etniska grupper:

· Ovambo, 50 % av befolkningen
· Kavango, 10 %
· Herero, 8 %
· Damara, 7 %
· Vita, 4 %

Klimat

Namibia har 300 soldagar om året, men temperaturerna och nederbörden varierar mycket mellan olika delar av landet och mellan årstiderna. Vid kusten är det svalt och regnfritt, tack vare den kalla Benguelaströmmen. I inlandet faller mest regn under sommaren (nov–apr), och temperaturerna ligger kring 25–30 grader. Högre temperaturer förekommer dock, exempelvis i Namib-Naukluft och Etosha, där den kan ligga på uppåt 40 grader under högsommaren.

Djurskådningen är jämngod under hela året, men temperaturerna är behagligast under den torra vintern under apr/maj–okt/nov, som är den bästa tiden att besöka landet.