Lake Manyara National Park

Lake Manyara National Park i norra Tanzania har inte den savannartade natur som man ofta förknippar med safari, utan är till stora delar trädtäckt. Den är en fin park, och även om den inte kan mäta sig med topparkerna Serengeti och Ngorongoro är den värd ett besök, inte minst som den ligger längs färdvägen till de båda ovannämnda och därmed lätt kan kombineras med dem.

Parkens huvudattraktion är naturen, ett rikt fågelliv, många apor, elefanter och en hel del olika växtätande däggdjur. Kattdjur förekommer, men ses inte så ofta.
 

Lake Manyara National Park ligger mellan förkastningsbranten och sjön.

Djungelliknande skog

I parkens norra del, där infarten i parken ligger, bildar träden en högväxt och djungelliknande skog, medan de i övriga delar växer i ett trädsavannlandskap som varierar från glest till tätt och snårigt.

I skogen i norr finns gott om babianer, blå markattor, elefanter och silverkindad hornkorp. Den täta vegetationen kan dock göra det svårt att upptäcka djuren.

Längre söderut, där den glesare vegetationen har ett stort inslag av akacior, kan du få se t ex bufflar, giraffer, lejon och zebror.

Gott om vatten

Nationalparken ligger i västra kanten av förkastningsdalen Great Rift Valleys botten, på cirka 950 meters höjd över havet. Parken ligger inklämd mellan sjön Lake Manyara och förkastningsbranten upp ur dalen. Från branten löper ett antal vattendrag ned i och genom parken, och i norr ligger grundvattnet nära markytan. Den myckna vegetationen är en följd av den goda tillgången på vatten.
 

Grundvattenskogen i parkens norra del.

Grundvattenskogen

Grundvattnet ger jämn tillgång till vatten året om. Det ger skogen förutsättningar att växa sig hög, precis som i regnskogarna i andra delar av Afrika, där vattnet i stället kommer i form av dagliga regn. Här växer exempelvis Antiaris toxicaria, som med sina spikraka stammar hör till de högsta träden, liksom Ficus sycomorus, eller faraofikon, som förekommer rikligt i skogen. Fikonen mognar vid olika tid på året från träd till träd och är en viktig födokälla för aporna. På sluttningarna vid förkastningsbrantens fot ses baobabträd, eller apbrödsträd, som här växer på sin maximala utbredningshöjd, som är cirka 1 000 möh.

I den här delen av parken är stora babianflockar vanliga, och även blå markattor ses ofta. Elefanter kan förekomma, liksom hjordar med impalor, som gärna håller till vid vattendragen, där också den gråhuvade kungsfiskaren kan ses. Riktigt lyckosamma fågelskådare kan få se jättekungsfiskaren svepa förbi eller en kronörn högre upp i träden. Kronörnen är den största av örnarna i regionen och lever till stor del av att jaga apor.
 

Faraofikon.

Lake Manyara är en sodasjö

Själva sjön Lake Manyara, som till del ligger inom nationalparken, är en sodasjö. Den är flackbottnad, vilket innebär att dess yta varierar mycket i storlek som resultat av nederbörd och avdunstning. Flamingor söker föda ute i vattnet och längs sjöstranden förekommer skarvar, storkar, gäss och andra fåglar som trivs vid vattnet. Närmast sjön ligger öppna gräsmarker, som är störst i parkens nordligaste och sydligaste delar.

Sjöns största tillflöde är den trädkantade Mto wa Mbu-floden längst upp i norr. Den rinner ut i sjön via ett deltaliknande våtmarksområde, där det tidigare har legat en bra flodhästhölja. Flodhästarna lämnade dock denna under slutet av 00-talet, och platsen har sedan dess växt igen, vilket har försämrat också den tidigare så bra fågelskådningen på platsen. (2014 invigdes en lång träbrygga ut i sjön vid en annan flodhästplats längre söderut i parken.)

Även afrikanska bufflar ses ofta i detta område, liksom vita pelikaner. Andra spännande fågelarter som ses ibland är den vithövdade afrikanska skrikhavsörnen och den svarta hägern. Den lockar till sig fisk att fånga genom att spänna ut vingarna till en skärm som skuggar vattenytan och ger sken av att vara en plats som ger fiskarna skydd från faror.
 

Impalahane och flamingor vid Lake Manyara.

Gräsmarker och vildmangoskog

Ur gräsmarkerna som gränsar mot deltat reser sig en mängd döda trädstammar. De vittnar om en extremt nederbördsrik regnperiod i slutet av 1990-talet som fick sjön att svämma över och döda träden. Samma regn förstörde huvudvägen och gjorde färden vidare från Lake Manyara mot Ngorongoro och Serengeti riktig eländig under ett antal år. Vid det här laget har vägen dock byggts om och är nu en utmärkt asfaltväg.

Intill gräsmarkerna i norra Lake Manyara National Park börjar skogen. I de östra delarna av denna finns ett kraftigt inslag av vildmangoträd. Dessa är i själva verket alls inga mangoträd, men har blad, blommor och frukter som påminner mycket om mangoträdets och har fått sitt namn därav. Frukterna går att äta, vilket bland annat babianerna gör, men är inte välsmakande för oss människor.

Vegetationen i området är tät och skuggig. Vid sidan om babianerna förekommer här blå markattor, som till skillnad från de gröna markattor som är vanliga i savannparkerna bara trivs i skog. Elefanter ses ofta också. På grund av den täta vegetationen är elefanterna svåra att upptäcka och när de väl observeras är det ofta på nära håll. Den skygga buskbocken trivs i denna typ av miljö och ses ibland. På platser där vägen korsar eller följer vattendragen kan du hålla ögonen öppna efter nilvaraner och sköldpaddor. Du som uppskattar fåglar kan spana efter afrikanska gråtokoer, som flyttar sig mellan de lägre träden i en nästan spikrak flykt, och efter krontokoer, som ibland ses sittande uppe i högre träd.
  

Babian i vildmangoskogen.

Trädklättrande lejon

Lake Manyara National Park är känd för sina lejon, som har den sällsynta vanan att klättra i träd och ligga på grenarna likt leoparder. Du ska dock ha tur för att få se dem, då de kan vara svåra att upptäcka där uppe. Lejonen uppträder även på marken och ses ibland kring gräsmarkerna vid sjön, som är bra jaktmarker, eller i någon uttorkad flodfåra.

Leoparder finns också i parken, men du bör inte betrakta Lake Manyara som en kattdjurspark och lämna den besviken om du inte får se några katter, vilket är det mest troliga. Dina chanser att möta de afrikanska kattdjuren är mycket bättre i Ngorongoro och Serengeti, som förhoppningsvis också finns med på ditt safariprogram.
 

Trädklättrande lejon i Lake Manyara.

Hög elefanttäthet

Parkens främsta företräden är i stället skogsnaturen, de många aporna, det blandade beståndet av växtätande däggdjur och fågellivet. Dessutom finns ett stort bestånd av elefanter med hög individtäthet. Här lever sju elefanter per kvadratkilometer, vilket sägs vara den tätaste populationen i Afrika.

Fåglarna i parken

Cirka 380 fågelarter har observerats i Lake Manyara National Park, vilket är mycket för en park av denna storlek. Utöver arterna som redan har nämnts förekommer exempelvis maraboustork, afrikansk skedstork, afrikansk tofsörn, vitryggad gam, kappgam, vitkindad musfågel, afrikansk pygmékungsfiskare, Rüppels vitkronstörnskata, långstjärtad fiskaltörnskata, afrikansk paradisflugsnappare, gråhäger, silkeshäger, sandtärna, dvärgbiätare, afrikansk klykstjärtad drongo, gulnäbbad oxhackare, lilabröstad blåkråka och tofspärlhöna.
 

Kronörn.

Besöka Lake Manyara

På de flesta safarier i norra Tanzania görs bara ett halvdagsbesök i parken, vilket är ganska lagom. Du hinner då med att se parkens norra delar, som är de vackraste. I söder, där vegetationen blir buskigare och torrare, kan det förekomma en hel del tsetseflugor, som bits som bromsar och kan vara riktigt jobbiga att ha omkring sig.

Om du vill hinna se hela Lake Manyara i behagligt tempo bör du ha en eller två heldagar på dig. I och med att det finns fler och bättre parker inom räckhåll gör dock få safariresenärer så långa besök. Lake Manyara är en fin park, men inget huvudresmål på en medellång eller längre safari. Om du bara har kort tid till förfogande i trakterna kan du dock överväga att välja Lake Manyara framför bättre parker, på grund av den förhållandevis korta resan dit. Från Arusha tar den cirka två timmar med bil på asfaltväg. Parken kan därmed besökas på en dagstur.

Under regnperioderna kan parkens södra halva vara svår att nå på grund av höga vattenflöden i vattendragen som genomkorsar den. De senaste åren har dock nya broar byggts för att göra vägarna mer framkomliga. På vägen söderut genom parken finns dock någon flodpassage där du kör på flodbädden, vilket kan försvåras eller omöjliggöras av vattenflöde när det är blött.
 

Djurliv vid sjön.

Parkentrén

Entrén till Lake Manyara National Park ligger i parkens norra ände, bara något hundratal meter från den asfalterade huvudvägen från Makuyuni (varifrån asfaltväg fortsätter till Arusha) till Ngorongoro Conservation Area. Där finns toaletter i bra skick, en kiosk och ett litet besökscenter med information om parken.

Picknick med utsikt

Ett vackert ställe i parken är picknickplatsen strax norr om Msasafloden. Platsen ligger högt belägen och ger vidsträckt utsikt över sjön. Där finns också tämligen bra toaletter. Det händer att babianer närmar sig platsen för att försöka stjäla picknickmat. Jaga bort dem genom att uppträda hotfullt.

Något längre söderut finns ytterligare en picknickplats, belägen vid sjöstranden. Också där finns toaletter.