Tarangire National Park

Tarangire National Park i norra Tanzania är elefanternas och baobabträdens park, där du vid rätt tid på året – under den svenska hösten – kan få se stora mängden djur.

Vid sidan om elefanterna finns där ett djurliv med många olika däggdjursarter, bland dem de stora rovdjuren, och det mest artrika fågellivet bland de tanzaniska parkerna.

Tarangire ligger nära färdvägen till parkerna Serengeti, Ngorongoro och Lake Manyara och kan därför lätt kombineras med dessa på en safari.
    

Baobabträd i Tarangire.

Från savann till våtmark

Med en yta om cirka 2 600 km2 är Tarangire en med tanzaniska mått medelstor park. (Jämfört med parkerna i grannlandet Kenya är den tämligen stor – den kenyanska topparken Masai Mara är t ex drygt 1 500 km2.) Höjden över havet brukar uppges till cirka 1 100 meter, men höjderna varierar från omkring 900 möh till över 1 300.

Parken består av många olika vegetationsområden, bland dem öppen grässavann, trädsavann, våtmarker och palmskog. I stora områden i parken finns gott om baobabträd. Tarangirefloden, som flyter från söder till norr genom hela parken och rinner ut i den lilla sodasjön Lake Burungi strax utanför parkgränsen i nordväst, kan sägas vara parkens livsnerv.
 

Tarangirefloden under torrperiod.

Djuren i Tarangire

Tarangires svaghet är att mängden djur varierar mellan olika tider på året. Dess styrka är att när parken väl är bra, då kan den vara mycket bra.

Under den svenska hösten, som är den bästa säsongen, råder torrperiod i Tarangire. Tillgången på ytvatten ute i markerna är då dålig, vilket får djuren att koncentreras till områden kring Tarangirefloden. Då kan stora mängder elefanter uppträda där, parallellt med att vandrande hjordar med gnuer och zebror så års uppehåller sig i parkens norra delar, dit de flesta safariresenärer förlägger sina besök, och är ett tillskott till det stationära djurbeståndet.
 

Elefanthjord vid floden.

Växtätare och apor

Till de stationära djuren hör bland annat afrikansk buffel, giraff, impala, vattenbock, babian och grön markatta. Dik-dikantilopen, som är den minsta av antiloperna och väger mindre än tio kilo, trivs bra på den typ av torrare träd- och busksavann som finns i Tarangire och ses ofta. Också den största antilopen, elandantilopen, ses ibland.

Torrmarksarter som tofsörad oryx och mindre kudu förekommer i delar av parken, men bestånden är små och de ses inte särskilt ofta. Klippspringare och klippgrävlingar förekommer, liksom vårtsvin, rörbock och Grants gasell.

Elefanterna är dock Tarangires signum. Beståndet i området uppgår till cirka 3 000 individer, som när de under torrperioder samlas nära vatten kan tyckas finnas överallt. Ibland uppträder de i samlade hjordar om hundratals djur, vilket är en safariupplevelse att minnas.

Under andra tider på året sprider sig elefanterna över större områden i och utanför parken, med följden att de ses i färre antal och inte lika ofta.
 

Impalaantiloper i Tarangire.

Rovdjur

Även om Tarangire inte hör till de allra bästa kattdjursparkerna kan du mycket väl få se kattdjur under ett besök. Lejon och leoparder är de vanligaste, men också gepard ses emellanåt. Schakaler ses ofta. Manguster, som hör till de små rovdjuren, är inte ovanliga, och med lite tur kan du få se en serval, en av de små afrikanska katterna. Det görs också enstaka observationer av afrikansk vildhund, framför allt i parkens södra delar.
 

Leopardträd.

Fåglar

De många naturtyperna gör Tarangire till en mycket bra fågelpark med stor artbredd. Parkens artlista uppgår till cirka 550 arter. Allra bäst ur fågelsynpunkt är ofta regnperioderna april–maj och november.

Bland fåglarna i parken finns vitbrynad sporrgök, vitbukad turako, gulstrupig frankolin, maskflyghöna, skrikhavsörn, gycklarörn, svartvingad glada, afrikansk pygméfalk, afrikansk klätterhök, mjölkuv, savannkungsfiskare, rödbukad papegoja, svarthuvad dvärgpapegoja, grön skratthärfågel, rödgul barbett, skattörnskata, svart flugsnappare, sydlig markhornkorp, struts och enfärgad glansstare.
 

Rödgula barbetter på termitstack.

Reptiler

Det finns inga krokodiler i vattendragen i Tarangire. De reptiler som ses oftast är som på så många andra håll mindre ödlor, men också en större ödla, nilvaranen, förekommer. Den uppehåller sig nära vatten och ses ibland på de platser där djurskådningsvägarna korsar Tarangirefloden. Landsköldpaddor förekommer, liksom klippytonorm, även om den senare bara ses av få besökare.
 

Stor sköldödla.

Djurskådning i Tarangire

Nästan all logi för safariresenärer ligger i och utanför Tarangires nordligaste del. Det innebär att den mesta djurskådningen görs i parkens nordligare delar. Här ligger också huvudparkentrén, som ligger ungefär en och en halv timmes bilfärd från Arusha.

Lemiyon och Matete

Områdena längst i norr kallas Lemiyon och Matete. Det är områden med omväxlande öppna och trädbevuxna gräsmarker, varifrån bergen Mount Meru och Kilimanjaro kan ses i fjärran under klara mornar. Här växer bland annat akacior och gott om baobabträd, och längs vattendragen (som frånsett Tarangirefloden oftast är helt torrlagda) många korvträd och en och annan tamarind. En skog av pylmarapalmer kantar ett område längs den västra flodstranden, medan en picknickplats med utsikt och toaletter ligger på den östra.

Bland däggdjuren i områdena syns många olika arter, exempelvis elefanter, impalor, giraffer och bufflar. Här brukar hjordarna med gnuer och zebror synas när de uppehåller sig i parken under höstarna, och den som har tur kan få se den mycket skygga tofsörade oryxen, som lever i ett litet bestånd i parken.

Lemiyon och Matete ligger norr respektive öster om Tarangirefloden, som löper genom hela parken och som ofta är ett bra område att spana efter djur i.

Många av småvägarna kring floden kan vara svårframkomliga under perioder med mycket regn. Det gäller också de vadställen där safarifordon kan korsa floden vid lågt vattenstånd. Den säkraste platsen att passera över till parkens västra halva är bron (Engelhard Bridge) strax söder om Tarangire Safari Lodge, men också den har varit stängd under perioder med extrema nederbördsmängder och höga vattenflöden.
 

Tofsörade oryxer i norra Tarangire.

Burungi Circuit

I den nordvästra delen av parken ligger Burungi Circuit, en 80 km lång djurspaningsrutt som för dig söderut längs Tarangirefloden och sedan västerut till parkgränsen. Rutten går genom områden med bland annat kandelaberträd, eland och andra antiloper. Här har du också de bästa chanserna att se den skygga mindre kudun, som är en antilop med skruvade horn.

Södra Tarangire

Söder om Matete ligger stora våtmarksområden, som liksom Tarangirefloden innebär tillgång till vatten för djuren. Bufflar, elefanter, zebror och gnuer kan ses här. De flesta besökare som beger sig så här långt söderut i parken tar sig dock sällan längre än till de norra delarna av våtmarkerna, eller ungefär halvvägs genom parken räknat från parkentrén i norr.

Nationalparken fortsätter ytterligare 40–50 km söderut. Dessa södra delar av Tarangire är stora och i hög grad väglösa vildmarksområden som domineras av våtmarkerna Larmakau och Nguselororobi. Dessa vattenfylls under regnperioderna och förser Tarangirefloden med vatten under torrperioderna. Under de senare samlas djur och fåglar i våtmarkerna på grund av tillgången på vatten.

Avsaknaden av bra vägnät gör tillsammans med avstånden att få besöker de södra delarna av Tarangire. Här finns dock två mindre och mer exklusiva tältcamper, Oliver's Camp och Swala Tarangire. Det är i de sydligaste delarna av parken som chansen att se den afrikanska vildhunden är som störst.
 

Silale Swamp, en av våtmarkerna i södra Tarangire.

Besöka Tarangire

Tarangire National Park är tillräckligt stor för att tillåta och kanske till och med kräva mer än bara ett kort besök, även om de flesta safarier som besöker parken bara stannar en natt. Skälet till det senare är att de än bättre parkerna Serengeti och Ngorongoro i regel finns med på samma reseprogram och prioriteras.

Vid ett kortare besök med en eller två djurskådningsturer hinner du se parkens norra delar. Mängden parkbesökare är liten, i synnerhet om du jämför med de stora dragplåstren bland parkerna i östra Afrika, t ex Masai Mara och Ngorongoro.

För att bege dig söderut i syftet att försöka se den afrikanska vildhunden bör du ha gott om tid till förfogande, då både avstånden från lodgerna i parken och områdena att avsöka är stora. Chansen att lyckas hitta vildhunden är likväl inte stor, eftersom antalet individer är litet. På en vanlig semestersafari, som ofta har en enda övernattning i Tarangire, saknas förutsättningar att besöka dessa delar av parken. I sällsynta fall observeras vildhunden betydligt längre norrut, så chansen att se den finns, även om den är försvinnande liten.
 

Dik-dikantilop i Tarangire.

Bästa tiden i Tarangire

Parken brukar vara som bäst under augusti–november. Då finns många djurarter och gott om djur koncentrerade till lättnådda områden längs Tarangirefloden.

I vissa delar av Tarangire förekommer en hel del tsetseflugor, inte minst under perioder med regn. Flugorna är dock sällan något större problem i de norra parkdelar som de flesta safariturister besöker. Du kan dock räkna med att träffa på tsetseflugor, som biter som bromsar, längs den senare delen av vägen genom parken till Tarangire Sopa Lodge.
 

Tarangire i morgonljus.