Safarifordon

På en landburen normalsafari i Tanzania eller Kenya använder du samma fordon till att resa till djurområdena/parkerna och att djurskåda i när du har kommit fram. Fordonet körs av en lokal guidechaufför.

I Tanzania används normalt fyrhjulsdrivna Land Rover eller Landcruiser, men också fyrhjulsdrivna minibussar förekommer, i mer sällsynta fall också tvåhjulsdrivna sådana. Fyrhjulsdrift är ett måste för att besöka Ngorongorokratern och för att resa bortom turiststråken, där vägarna oftast är obelagda och kan vara mycket dåliga.

Standardfordonet i Kenya är en tvåhjulsdriven minibuss, men mer påkostade safarier görs i fyrhjulsdrivna fordon, t ex Land Rover eller Landcruiser.

Om du flyger ut till parkerna i stället för att åka landvägen åker du på djurskådningsturer i fordon och med en chaufför som tillhandahålls av lodgen eller campen där du bor.

Om du vill köra själv går fordon som minibussar, Land Rover och Landcruiser att hyra. Det finns också mindre fyrhjulsdrivna Nissan, Toyota och Suzuki för detta ändamål.

Mer om safari i bil
 

Minibuss i Ngorongorokratern i Tanzania. Plats för max sex resenärer.

Minibuss eller Landcruiser/Land Rover?

Minibussarna har fördelen av mjukare fjädring (än Landcruiser/Land Rover), vilket kan vara bekvämt under långa ressträckor. Minibuss ger också lägre kostnader, dvs ett lägre safaripris.

Fördelarna med Land Rover och Landcruiser är dels att de tar sig fram på sämre vägar, i sämre terräng (körning offroad förekommer dock ytterst sällan) och på vägar som blivit leriga efter regn, dels att det är mindre trångt i dem än i en minibuss. Sedan kan det också kännas lite mer som äkta vara att åka på safari i Land Rover/Landcruiser än i en minibuss.
 

Land Rover av grundmodell (här Defender 110) i Ngorongoro Conservation Area i Tanzania. Plats för max fyra resenärer.

Förlängd Landcruiser/Land Rover

Landcruiser och Land Rover i originalutförande har tre rader med säten – en längst fram där chauffören sitter och två bakom för sammanlagt fyra safariresenärer. Det förekommer också förlängda versioner av dessa fordon, i vilka en ytterligare sätesrad ger plats för sammanlagt sex resenärer.

Fördelen med de förlängda modellerna är att de har plats för ytterligare två personer, vilket ger lägre fordonskostnad per person. Nackdelen är att de är något tyngre och längre, vilket gör dem mindre lättmanövrerade än de icke-förlängda modellerna.
 

Förlängd Landcruiser i Ngorongorobergen i Tanzania. Plats för max sex resenärer.

Öppna fordon

Öppna safarifordon, dvs fordon utan tak, används enbart som djurskådningsfordon på vissa lodger och camper, dvs för kortare turer med lodgen/campen som bas. Dessa djurskådningsturer är avsedda för gäster som anländer med flyg och därmed inte har tillgång till ett eget safarifordon att djurskåda i.

Öppna fordon lämpar sig inte att resa till och mellan parker i, dvs att göra hela safarier i. Chauffören och passagerarna skulle bli alltför utsatta av fartvind, eventuellt regn och inte minst damm ombord, samtidigt som fordonstypen inte har tillräckligt med utrymme för bagage.
 

Öppen Land Rover för djurskådning i Selous Game Reserve i Tanzania.

Safarianpassningar

Alla bra safarifordon är mer eller mindre anpassade för safariändamål.

Taklucka

Under djurskådning körs fordonen med öppen taklucka, så att du kan stå upp för att se bättre. Den vanligaste typen av taklucka är en stor sådan som fälls upp till ett soltak. Soltaket skyddar mot den starka solen, vilket är tacksamt om dagslånga djurskådningsturer står på programmet – utan soltak är det lätt att bränna sig. Under djurskådning på mornar och kvällar behövs egentligen inget sådant skydd mot solen. Däremot kan soltaket hjälpa till att blända av en lågt stående sol.

En inte lika vanlig tackluckevariant är flera mindre luckor som tas bort helt eller fälls undan. Med den modellen får du inget soltak. I stället får du helt öppet uppåt, vilket inte är så dumt vid fågelskådning eller vid djurskådning i träd- och skogsområden.

På minibussar kan det bli trångt i takluckan om fler än fyra personer står upp samtidigt. Soltaket på minibussarna sitter också oftast lågt – om du är längre än 1,80–1,85 kan du kanske inte stå rak. På Landrover/Landcruiser är takluckan i regel något rymligare och oftast sitter soltaket högre.

Upphängning

Kraftiga stötdämpare är nödvändiga på dåliga vägar, på tvättbrädor och offroad. En lokalarrangör som Safari Paytrol är bekant med byter ut fordonens originalfjädring mot australiska bladfjädrar för hårda miljöer.

Däck

Fordonen har extra kraftiga och grovt mönstrade terrängdäck för att kunna ta sig fram i t ex lera.

Reservhjul och kraftig domkraft

Ett välutrustat safarifordon har två resevhjul, som är bättre än ett, eftersom punkteringar inte är ovanliga. Vi har råkat ut för dubbla punkteringar samma dag. Reservhjulen sitter oftast monterade bakpå fordonet tillsammans med en rejäl domkraft. (Sådana domkrafter har med framgång använts som vapen mot aggressiva djur.)

Bränsletankar

Bättre safarifordon har dubbla bränsletankar som tillsammans rymmer cirka 150 liter. En tank räcker på en normalsafari, men då kan extra tankningstillfällen krävas, vilket kan påverka dagsprogrammen och stjäla tid från djurskådningen.

Bullbar/frontbåge

De flesta safarifordon har en frontbåge, en s k bullbar, för att skydda fordonet och passagerarna vid kollisioner med t ex djur.

Snorkel

Vissa safarifordon har en snorkel upp från motorhuven. Snorkeln innebär inte att fordonet kan köra under vattnet, utan är ett luftintag som är högt placerat för att komma så långt bort från vägdammet som möjligt.

Radio

Så gott som alla safarifordon har en radio med vilken chauffören kan kommunicera med andra fordon, parkvaktstationer och, om räckvidden är tillräcklig, med sin hemmabas. I och med att det numera finns mobiltäckning i många av huvudparkerna i Kenya och Tanzania sköts den långväga kommunikationen allt mer med telefon, och tåligare radior med kortare räckvidd kan monteras i safarifordonen.

Kylbox

Många safarifordon har en enkel kylbox som fylls med is eller kallvatten för att hålla vattenflaskor o d kylda under dagarna. Mer påkostade kylboxmodeller är eldrivna.

Brandsläckare och första hjälpen-låda

Brandsläckare och första hjälpen-låda bör finnas i ditt safarifordon. Titta efter var de finns när du sätter dig i fordonet första gången.

Säkerhetsbälten

Säkerhetsbälten bör finnas i ditt safarifordon. De båda sätena längst fram (chaufförens säte och sätet bredvid honom) har i regel trepunktsbälten (som i vanliga personbilar), medan sätena på raderna bakom har midjebälten (som på trafikflygplan).

Safarifordon har inte airbags.

Luftkonditionering

"Luftkonditioneringen" består för det mesta av nedvevade rutor, vilket innebär att det kan bli dammigt (så skydda kameran och annan känslig elektronik). Om luftkonditionering väl finns i fordonet är den i regel urkopplad, eftersom den annars försämrar fordonets prestanda och bränsleförbrukning. För att ett luftkonditioneringssystem ska fungera krävs också att fönster och takluckor hålls stängda, vilket förtar mycket av närheten till naturen och safaritjusningen.

Sandmattor

Få om några safarifordon har med sig sandmattor (som används för att köra över eller komma loss ur lösa underlag som sand eller lera). Behovet av sådana mattor är ganska litet, även om det finns tillfällen när mattor skulle vara användbara. Mattor skulle dock kräva lastutrymme som i stället kan användas till resenärernas bagage.

Färg

Vitt, beige och grönt i olika nyanser är de vanligaste färgerna på safarifordon.

Vitt har nackdelen av att reflektera mycket ljus, exempelvis från motorhuven och taket, vilket för dig som är ombord kan vara ansträngande för ögonen under t ex djurskådning. Mörka färger kan dra till sig tsetseflugor.

Djuren förefaller inte vara skygga för några specifika färger. Vi själva har dock haft tillräckligt många närkontakter med kattdjur (lejon, leoparder och geparder på, under och intill fordonet) i mörkgröna fordon för att misstänka att dessa djur känner sig mer bekväma med mörka färger.

Annars är färgen på fordonet inte av avgörande betydelse för safarin (annat än möjligtvis om du reser med tanzaniska Kibo Slopes, som har närmast neon- eller limegrön lack – då får du packa med en skämskudde i bagaget).
 

Landcruiser av grundmodell i Serengeti i Tanzania. Plats för max fyra resenärer.

Säten i safarifordon

Max antal resenärer per fordon

Om resenärerna ska färdas med normal komfort rymmer en minibuss max sex resenärer, en Landcruiser/Land Rover fyra och en förlängd Landcruiser/Land Rover sex.

Fordonen har säten för fler personer än så, men att fylla också dem innebär att tulla på komforten och utrymmet. På en bra safari ska sätet längst fram bredvid chauffören vara tomt, liksom alla mittensäten i fordonet. Det fungera att fylla alla säten under kortare färder, men det blir för trångt och obekvämt i värmen ute på guppiga vägar under en safari, liksom om fler personer än nämnda antal ska stå upp i takluckan/takluckorna under djurskådning.

Mittensäten

I sätesrader med tre säten ska det mittre vara tomt under en bra safari. Annars sitter resenärerna för trångt och resenären i mitten har inte fönsterplats.

Sätet bredvid chauffören

Sätet längst fram bredvid chauffören ska normalt sett inte användas av safariresenärer, eftersom det i de flesta fordon inte finns någon taklucka ovanför. Det är därmed ett dåligt säte för djurskådning. En mindre andel av fordonen har dock en taklucka även ovanför detta säte, och i så fall är det en nästan acceptabel plats – där framme guppar det mindre än längre bak i fordonet och du ser bra genom framrutan och sidorutan. Observera att du dock inte kan stå upp i det sätet under färd vid djurskådning, så det är inte en lika bra plats som under takluckan/takluckorna längre bak i fordonet.

Garanterad fönsterplats

Begreppet "garanterad fönsterplats" används emellanåt i resereklamen och avser att du sitter vid ett fönster.

Men det du ska ha är inte bara fönsterplats, utan fönsterplats med taklucka ovanför. Om du inte har taklucka ovanför ditt säte kan du inte stå upp i fordonet under djurskådning, och ser därmed inte hälften så bra som resenärerna på de andra platserna, som kan stå upp i takluckan.

Fönsterplatsen i framsätet bredvid chauffören saknar i regel taklukcka, och är därmed en sämre plats. På den platsen ska betalande resenärer inte behöva sitta. Vissa arrangörer utnyttjar dock även den platsen och kan därmed utlova "garanterad fönsterplats" och ändå få in en extra resenär i fordonet.

Barn

Vissa researrangörer garanterar inte fönsterplats åt icke fullt betalande resenärer, dvs åt barn. Det innebär att fönsterplatserna (= det lämpliga maxantalet resenärer i fordonet) kan fyllas med vuxna, och att barn kan tillkomma därutöver.

Det säger sig självt att det blir trängre om man utöver de platser som normalt används även tar med barn, inte minst som barn sitter mindre stilla än vuxna. I praktiken hamnar också barnet vid fönstret och en förälder på icke fönsterplats. Sammantaget blir det ett överfullt fordon med sämre komfort för alla resenärer. Välj en annan resa där barn reser på en ordinarie plats eller se till att risken för sämre komfort återspeglas i resans pris.

Resa trängre med familj och vänner

Om ni är ett privat sällskap som delar på ett fordon och inte har något emot att tränga ihop er (eller kan turas om att sitta på den sämre djurskådningsplatsen bredvid chauffören) kan ni få en billigare resa om ni på så vis kan få plats i ett fordon i stället för att dela upp er i två.

Hur används sätena på din resa?

Du kan kolla upp med resebolaget hur fulla fordonen körs på deras resor. Du kan ofta också lista ut det utifrån deras gruppstorlekar:

Ett resebolag som har max 14 resenärer i en grupp tänker göra resan i två minibussar/förlängda fordon med 7 + 7 resenärer, eller i tre Landcruiser/Land Rover av grundmodell med 5 + 5 + 4 resenärer, dvs planerar att använda de inte lika bra platserna längst fram bredvid chauffören.

Om gruppen har max 12 resenärer görs safarin med fördelningen 6 + 6 resenärer eller 4 + 4 + 4 resenärer, dvs enbart bra platser används.

Om resebolaget kör med för många resenärer i fordonen (dvs använder platser längst fram eller mittensäten) ska detta återspeglas i resans pris. Du kan då också överväga att välja en annan och bekvämare resa.
 

Nedart i Ngorongorokratern. Fyrhjulsdrift och bromsar i gott skick är ett måste.

Fordonsunderhåll och safarikvalitet

Safarier sliter hårt på fordonen, som kräver regelbundet underhåll. Ett fordon som inte har underhållits väl kan strandsätta dig ute i bushen eller till och med vara trafikfarligt.

Ett enkelt sätt att skilja en bättre safariarrangör från en sämre är att titta på skicket på bilarna som de kör. Du kan börja med att titta på däcken. Slitna däck innebär sämre säkerhet och mindre framkomlighet på dåliga underlag. Om däcken är slitna, i vilket skick är då reservhjulen?

Räkna dock inte med att ditt safarifordon ska se ut som en ny bil. Slitage är ofrånkomligt. Det som är relevant är huruvida safariarrangören investerar tillräckligt i underhåll, reservdelar m m för att fordonet ska vara säkert och pålitligt.

Priset avspeglar fordonens skick

Det kan vara omöjligt att bedöma skicket på fordon genom att här hemifrån Sverige titta på bilder i en katalog eller på en webbplats. Om några fordon alls syns på bild är det inte säkert att de visar ett fordon som du kan få resa i. Det är inte ens säkert att det är den aktuella lokalarrangörens fordon. Bilden kan dessutom vara äldre än livslängden på fordonet som visas (ett fordon som inte underhålls väl blir inte gammalt i safarimiljön).

En tumregel är att priset på resan avspeglar skicket på safarifordonen. Svenska resebolag som anlitar de kvalitetsmässigt bättre lokalarrangörerna i Östafrika får per automatik högre pris, medan resebolagen med lägre priser har sparat in på något – ofta till betydande del fordonen.

De kvalitetsmässigt bättre lokalarrangörerna köper in nyare fordon (ibland rentav fabriksnya) och kör dessa några år. När fordonen har tjänat ut och säljs köps de av andra lokalarrangörer, som fortsätter att köra dem. Priset på de senares safarier blir lägre, liksom skicket på fordonen och trafiksäkerheten.