Migrationen

Migrationen, eller den stora vandringen, är ett magnifikt naturskådespel som året om pågår i parkerna Serengeti i Tanzania och Masai Mara i Kenya. Sökande efter bete och vatten vandrar enorma hjordar med gnuer och zebror från område till område längs en bestämd väg, som upprepas år efter år och som leder hjordarna i en cirkelbana mellan de båda parkerna.

Migrationen kan ses i stort sett året om, men på olika platser beroende på tiden på året. Om du som safariresenär vill ha bra chans att se de vandrande hjordarna kan du välja safari och resmål utifrån när du tänker åka.
 

Zebramigration i centrala Serengeti.

Var och när?

Nedan ser du den traditionella kartan över var hjordarna befinner sig vid olika tid på året. Kartan ger dock bara en generaliserad bild av hur hjordarna brukar röra sig. Vandringen styrs av faktorer som regn och tillgång till bete och ytvatten, vilket gör att det är omöjligt att på förhand säga exakt var hjordarna kommer att befinna sig vid en viss tid. Men det går att säga ungefär var de brukar befinna sig, liksom att hjordarna varje (svensk) vinter undantagslöst kommer att söka sig till grässlätterna i södra Serengeti, som är deras hemområde.

Mer om safarisäsonger
  

Traditionell karta över gnuernas och zebrornas vandringscykel.

Migrationen är inte en hjord på en plats

Migrationen ska dock inte ses som en jättestor hjord som förflyttar sig synkroniserat, utan som ett gemensamt men grovt rörelsemönster för en massa mindre delhjordar. Alla gnu- och zebraindivider vandrar inte samma sträcka samtidigt. I juli kan en delhjord befinna sig i Västra korridoren i Serengeti medan en annan redan har anlänt till Masai Mara i Kenya. I oktober kan en delhjord vandra fram och tillbaka mellan beten i Masai Mara, medan en annan redan har vandrat till Seronera i centrala Serengeti. I mitten på oktober 2011 såg vi stora gnu- och zebrahjordar söder om Moru Kopjes, som ligger ungefär mitt i den södra halvan av Serengeti – de hjordarna låg flera månader före schemat enligt den traditionella kartan.

En vandring mellan södra Serengeti och Masai Mara

Nederbörden och betet styr när och hur delhjordarna i migrationen förflyttar sig. Förenklat håller de till i södra Serengeti under den varmare torrperioden (den svenska vintern) och i Masai Mara under den svalare (den svenska sensommaren och början på hösten). Däremellan vandrar de mellan de båda områdena.

Migrationen kan sägas ha sitt hemområde på de stora grässlätterna i den södra halvan av Serengeti (och västligaste Ngorongoro Conservation Area). Där uppehåller de sig under stor del av året, på ständig förflyttning mellan olika beten i området. Om betet är bra (om det kommer regn) kan enorma mängder djur samlas till jättehjordar. Om det är torrt och sämre bete kan djuren dela upp sig i många mindre hjordar som vandrar omkring och söker bättre bete.

Under regnperioden i april–maj ("de långa regnen") börjar delhjordarna vandra norrut från södra Serengeti. De första hjordarna brukar nå Masai Mara i juli. Där stannar de fram till regnperioden i november ("de korta regnen"), då de börjar vandra hemåt mot slätterna i södra Serengeti igen.

Vad händer om du åker vid fel tid?

Även om migrationen befinner sig på annat håll under din safari får du se en massa andra djur. Det är gnuerna och zebrorna i Serengeti och Masai Mara som vandrar på det här sättet, medan övriga djurarter är mer stationära. Vissa uppehåller sig i samma lilla del av parken året om, eller rentav i sitt eget revir, medan andra förvisso flyttar på sig, men inte lika långt som gnuerna och zebrorna och inte ständigt.

Gasellerna vandrar inte med gnuerna och zebrorna

I safarisammanhang ses ibland uppgifter om att gasellerna deltar i den stora vandringen, men det tycker vi är ett felaktigt sätt att uttrycka gasellernas rörelsemönster på. Gasellerna rör sig snarare mellan betesplatser inom ett stort vistelseområde. Ibland men mer sällan gör de längre förflyttningar ut ur det normala vistelseområdet för att utnyttja bra bete (t ex efter regn) eller undkomma dåligt bete (vid lång torka).
 

Vandrande gnuer och zebror plus elefanthjord i Serengeti.

Migrationen i Serengeti

Oktober–november

Hjordarna brukar vandra söderut in i Serengeti (från Masai Mara) med början i oktober. De första hjordarna brukar nå Seronera i centrala Serengeti (där boendet i Serengeti ligger på de flesta svenska safariresor) under andra halvan av oktober eller kring månadsskiftet oktober/november. Enstaka år kommer de första hjordarna ett par veckor tidigare, enstaka år ett par veckor senare.

Under den mindre regnperioden i november fyller hjordarna på norrifrån och vandrar söderut mot Seronera och vidare mot södra Serengeti.

December–mars

I december brukar migrationen vara etablerad i den södra halvan av Serengeti (från Seronera i centrala Serengeti och söderut). Där uppträder den för det mesta i rörliga delhjordar som söker bra bete. Det går inte att i förväg förutsäga exakt var i denna del av Serengeti som hjordarna kommer att kunna ses – det beror på hur det har regnat och var det bästa betet finns. Vid tillfällen kan enorma mängder gnuer och zebror samlas på kortgrässlätten i sydligaste Serengeti, medan samma område kan vara tomt gnuer och en vecka senare.

Safarimässigt är det här en mycket bra tid. Du har chans att se migrationen om du bor centralt i parken (i eller kring Seronera) eller i söder – i Lake Ndutuområdet längst i söder eller på en halvmobil tältcamp i Moru Kopjes.

Regnperioden april–maj

När regnen kommer i april–maj börjar hjordarna vandra från slätterna i söder mot Västra korridoren i nordväst. På grund av nederbörden är det här ingen bra safaritid.

Juni–juli

I juni brukar det gå att se migrationshjordar i Västra korridoren. De är då på väg norrut, för att via en flodpassage över Grumetifloden lämna Serengeti.

Du kan bo på t ex någon av de mer exklusiva tältcamperna i Västra korridoren. Rresvägen från Seronera mitt i parken är dock inte så lång, och om du bor där utgår du från ett mer generellt läge i parken, från vilket du kan djurskåda åt olika håll. Om du bor i Västra korridoren blir djurskådningsmöjligheterna mer begränsade.

Slutet av juni och hela juli är en svårförutsägbar tid. Migrationshjordarna kommer så småningom att dyka upp i nordligaste Serengeti, men i vilken omfattning och när under perioden går inte att förutsäga väl. I och med att nordligaste Serengeti är lite av ett specialområde (de flesta safariresenärer söker sig inte dit, logialternativen är ganska få och resvägen dit är ett antal timmar längre än till parkens centrala delar) är det här dock inte ett så stort problem för de flesta vanliga safariresenärer – få om några färdiga svenska safariresor går till det här området. Men om du vill dit går det att skräddarsy en resa.

Från slutet av juli har går det enligt det traditionella migrationsschemat inte att se migrationen i Serengeti. Hjordar kan dock uppehålla sig i parkens nordligaste delar.
 

Gnuer och zebror ur migrationen.

Migrationen i Masai Mara

Juli

Hjordarna brukar börja anlända till Masai Mara från Serengeti i söder under juli. Mindre hjordar kan komma redan tidigt under månaden, varefter fler och fler djur anländer i en allt stridare ström, oftast till parkens sydvästra del, t ex Mara Triangle.

Augusti–september

Under periodens början uppehåller sig hjordarna främst i parkens västra del, men sprider sig efter hand och på oförutsägbara sätt (som beror på var djuren tror att det bästa betet finns).

Oktober

Under oktober börjar delhjordar lämna Masai Mara och vandrar tillbaka in i Serengeti och vidare söderut. Andra delhjordar kan bli kvar ända till under den lätta regnperioden i november. Efter denna finns normalt inga hjordar ur migrationen kvar i Masai Mara, utan de har alla vandrat in i Serengeti.
 

Gnuer.

En miljon gnuer

Antalet gnuer som deltar i vandringen är fler än en miljon – siffror upp till en och en halv miljon förekommer emellanåt. Zebrorna är färre, men uppgår ändå till ett par hundratusen. Migrationen hör till det mäktigaste som du kan få se på en safari.

Jättehjordar och småhjordar

Du ska inte räkna kallt med att få se alla gnuer och zebror samlade på ett och samma ställe. Sådana enorma koncentrationer av hjordarna förekommer emellanåt, men ofta är migrationen uppdelad på mängder av mindre hjordar som sprider sig över vida områden. Ibland sprider sig också individerna till glesa hjordar.

Eftersom det är betet och tillgången till vatten som styr vart migrationen söker sig, inte var safarituristerna uppehåller sig, kan det ibland vara knepigt att alls hitta hjordarna. Exempelvis är Serengeti en mycket stor park, och om hjordarna under en tid beger sig till avlägsna eller väglösa delar blir de svåra att se.

Flodpassager

Det är inte otroligt att du har sett naturdokumentärer på TV som visar gnuer eller zebror som trotsande hungriga krokodiler och andra faror vadar över floder. Dessa flodpassager är ett nödvändigt ont för att hjordarna ska kunna ta sig mellan de olika betesområdena.

TV-bilderna från passagerna brukar vara tagna i Masai Mara eller Serengeti. Också du som safariresenär kan få bevittna skådespelet om du är på rätt plats vid rätt tid – vid Grumetifloden i Västra korridoren i Serengeti i juni–juli, vid Marafloden i Masai Mara i aug–sep, eller vid Grumetifloden i norra Serengeti i nov–dec. Men du behöver ha en hel del tur. Dels följer migrationen inte någon tidtabell utan styrs av regn, bete och vatten, vilket innebär att hjordarna kanske inte alls är i närheten av floden under ditt besök. Dels är det inte ovanligt att djuren samlas till stora tvekande grupper när de väl har nått floden, och det kan dröja både timmar och dagar innan de till slut tar mod till sig och ger sig ut i vattnet.

Förändring av vandringsmönstret?

Under andra halvan av 00-talet och början av 10-talet har de stora hjordarna börjat anlända till Serengeti tidigare på höstarna. Under senare år har migrationen börjat etablera sig i Seronera i centrala Serengeti redan från mitten av oktober.

Olika teorier har lagts fram om varför hjordarna börjar komma till Serengeti tidigare. Två teorier är att klimatförändringarna påverkar nederbördsmönstret samt att det allt hårdare trycket på Masai Mara-området i form av lodger och camper, boskapshjordar och andra av människans aktiviteter stör hjordarna och deras betesmöjligheter.

Migration i andra parker

Säsongsstyrda gnu- och zebravandringar förekommer också i andra parker och områden, exempelvis till nationalparken Tarangire i Tanzania. Även andra djurarter vandrar, men migrationen i Serengeti och Masai Mara är den i särklass största samlade djurvandringen.
 

Hyenor, gamar och maraboustork vid ett zebrakadaver. I bakgrunden nästa måltid, en övergiven gnukalv.

Rovdjuren kring migrationen

Krokodiler klarar sig många månader utan mat, och de som lever i migrationsområdena drar stor nytta av hjordarna som regelbundet om än med långa mellanrum passerar floderna. Exempelvis är krokodilerna i Grumetifloden i Västra korridoren i Serengeti, där migrationen drar förbi en gång om året, av förklarliga skäl kända för sin storlek. Andra rovdjur, exempelvis lejon, kan också dra nytta av tumultet kring flodpassagerna och där hitta mindre vaksamma eller utmattade bytesdjur.

Vissa grupper av lejon följer migrationen (uppemot 500 lejon tros göra det), medan andra är stationära och enbart har glädje av de stora hjordarna under den del av året då dessa uppehåller sig i lejonens vistelseområde. De stationära lejonflockarnas tillgång till föda kan därför variera kraftigt, med svält ena månaden och överflöd nästa.

Andra rovdjur som har nytta av migrationen är hyenor, geparder och leoparder. De båda senare ger sig sällan på vuxna gnuer eller zebror, men kan jaga kalvar och föl.

När gnuerna får sina kalvar, vilket normalt sker i sydöstra Serengeti under några veckor med början i mitten av februari, blir aktiviteten bland rovdjur av alla storlekar extra intensiv.